M/S Estonia Sänktes

Text-only Preview


Henning Witte
M/S ESTONIA SANKTES
Nya fakta och teorier om ESTONIAGATE
Wittes forlag
Stockholm 1999

Denna bok ar upphovsrattsligt skyddad.
Kommersiell anvandning samt oversattning
till andra sprak ar inte tillatet utan mitt samtycke.
Henning Witte
ISBN 91-630-90-53-X

Innehall
Forord 7
Inledning 13

Del 1 Fakta 13
A. Overlevanden Carl Ovbergs vittnesmal 14
B. Kaptenen Avo Pihts samt andra besattningsmans

forsvinnande 19
C. Overlevde aven Kalev Vahtras? 25
D. Sjofartsverkets agerande 30
E. Politikernas brutna loften 32
F. Dykforbud, skyddande av gravfriden 37
G. Betong 43
H. Paverkan pa Parisprocessen och forsakringsbolagen 48
I. Regeringen behandlar de anhoriga och overlevande

som statsfiender 56
J. Den internationella haverikommissionen 59
K. Slutrapporten 82
L. Meyervarvets utredning 89
M. Aklagarens och polisens agerande 94
N. Manga sakerhetstjanster inblandade 100

O. Information till tyska Spiegel TV och andra 104
P. Informationer och tips jag fatt 115
Q. Efterlyst 118
R. Vittnen skrams, manipuleras eller ignoreras helt 123
S. Haxjakt mot mig och mina narmaste 126
T. Filmmaterial undanhalles 131
U. Faktagruppen 137
V. Rampen revs aldrig ut 138
W. Bombbevisen 143
X. Hal pa dack 0 148
Y. Massmediernas morklaggning / Styrelsen for

Psykologiskt Forsvar 154

Del 2 Teorier 159
A. FELIX-rapporten 159
B. USA smugglar radioaktiva amnen och vapen 166
C. Ryska maffian utpressar skyddspengar 171
D. En kombination av bada teorierna 173

Del 3 Bevisvardering 176
Upprop 180
Slutord 181
Forkortningar 183
Litteraturforteckning 184
Internetadresser 189


Forord
En av Sveriges storsta dagstidningar gav mig i februari 1995 i uppdrag att
utreda huruvida skadestandsansprak mot det tyska Meyervarvet, som byggde
Estonia, redan preskriberats. Tyska ambassaden i Stockholm hade rekommen-
derat mig darfor att jag ar tysk advokat. Forst darigenom kom jag i
professionell kontakt med Estoniaproblemen och erholl sedermera uppdrag
fran den da storsta anhoriggruppen (Den Internationella Stodgruppen, DIS) att
forhandla med Meyervarvet och att driva en skadestandsprocess i Paris. Jag
var saledes ombud for DIS. DIS var en paraplyorganisation for 80 procent av
de drabbade anhoriga och hade nastan 3000 medlemmar i mer an 20 lander,
framfor allt i Estland och Sverige.
I mina samtal med politiker, journalister, forsakringsbolag m fl har jag
ibland framfort enstaka uppseendevackande fakta som har samband med
Estonias forlisning. Det har da emellanat visat sig att sadana fakta, anforda
separat och saledes tagna ur sitt sammanhang, tett sig sa markliga att de inte
verkat trovardiga for mina ahorare. En samlad framstallning av materialet ar
darfor nodvandig. Darmed kan alla berorda lattast tillgodogora sig detta. Den
kan ocksa ligga till grund for fortsatta atgarder till sanningens och rattvisans
fromma.
Vid mina sammantraffanden med de anhoriga har jag slagits av hur oerhort
vasentligt det ar for dem att fa veta hela sanningen om orsakerna till den
katastrof som drabbat sa manga.
Den oforstaende och avvisande hallning som myndigheter intagit gentemot
de anhoriga och deras krav pa vetskap ter sig ingenting mindre an kallhamrat
hjartlos. Sanningen ar ocksa en forutsattning for rattvisa nar det galler de eko-
nomiska konsekvenserna for de anhoriga.
En synnerligen viktig atgard for att fa fram sanningen ar en fornyad
dykundersokning av vraket och havsbottnen runt omkring. Endast genom en
sadan kan fragan varfor Estonia forliste entydigare besvaras. De tidigare
dykundersokningarna, som gjordes i borjan av oktober 1994 respektive 2-4
december 1994, ar ofullstandiga. Bland annat har det forelegat ett forbud mot
att undersoka bildack. Ej heller har det presenterats en fullstandig kartlaggning
av skrovet vid dack 0, dvs langst ner, fastan det finns starka skal att misstanka
7

att det finns ett hal pa dack O pa styrbords sida, dar swimmingpool- och
bastuavdelningen ligger. Statsmakten har darefter gjort allt for att forhindra en
ny dykundersokning.
Jag tillhor pa grund av mitt uppdrag den begransade grupp av personer som
har en nagorlunda god overblick av hela handelseforloppet och de foljande
atgarderna och underlatelserna. Mycket av bokens innehall utgors av material
fran inlagor till en domstol i Paris, dar DIS stamt det tyska Meyervarvet, det
franska klassningssallskapet Bureau Veritas, som kontrollerat och godkant
Estonia, samt det svenska Sjofartsverket, som ocksa kontrollerat Estonia, i
synnerhet den bristfalliga raddningsutrustningen och bogporten sa sent som
direkt fore den sista odesdigra resan.
Sakmaterialet i boken och processinlagorna bygger pa uppgifter fran manga
olika hall och har kontrollerats i den utstrackning det varit mojligt. Vissa upp-
giftslamnare har efter det att de framstallt och lamnat vardefulla upplysningar
bett att fa vara anonyma. En del har tagit tillbaka sina uppgifter och nagra har
t o m i efterhand fornekat allt de vittnat om tidigare.
Uppgifterna har lamnats till mig respektive till journalister, anhorig-
representanter m fl, som sedan vidarebefordrat dem till mig eller framfort dem
i medier.
Ansprak pa anonymitet och meddelandeskydd har givetvis respekterats.
Darfor har jag inte kunnat ta med allt jag kanner till i boken. Det som jag varit
tvungen att utelamna motsager dock inte innehallet i boken pa en enda punkt
utan bara forstarker misstankarna.
Boken bestar av en faktadel och en del som belyser delvis egna teorier som
baseras pa dessa fakta, foljt av en massmedial belysning samt slutsatser.
Aven om vissa nyckeluppgifter ar mycket svaga sa tillvida att jag erhallit
dem i andra eller tredje hand, ar det anda tillatet att bygga teorier pa dem. Som
bevismaterial betraktad ar min indiciekedja tillrackligt stark for att visa att ett
massmord har begatts. Den racker dock inte till att besvara fragan om vilka
som utfort dadet och varfor. Just darfor ar det sa viktigt med en ny
haverikommission och dykundersokning av vraket.
Vid vissa fakta har jag inte kunnat undvika att inflika mina egna varderingar
och kommentarer. Detta for att hjalpa lasaren att forsta min misstanke att
myndigheterna forsoker dolja en stor skandal som vilar pa havsbotten. Darfor
har jag for det mesta presenterat sadana fakta som talar for respektive emot en
gigantisk konspiration.
Jag har inte lyckats hitta nagot svenskt forlag som ar villigt att publicera
boken, trots att en estnisk oversattning av densamma (vilken ej innehaller de
senaste bevisen om massmordet) under tiden juni till oktober 1999 redan salts i
8

drygt 1600 exemplar. Forlagen har haft krystade forklaringar till varfor de
avbojt. Saledes har jag fatt trycka boken i eget forlag.
Jag forsakrar pa heder och samvete att alla fakta jag formedlar ar sanna.
Jag hoppas att ett av mina valsprak, det engelska ordspraket: "You can't beat
reality," ger mina lasare en garant for sanningshalten och att denna tanke till
slut skall leda till att sanningen om denna fruktansvarda katastrof kommer upp
till ytan.
Jag vill tacka alla vanner som gjort sig besvaret att korrekturlasa
manuskriptet och kommit med vardefulla synpunkter. Manga har forsokt
bromsa mig att ga alltfor langt i mina spekulationer angaende en konspiration.
Jag tycker anda att det ar viktigt att allmanheten kan satta sig in i de tankar och
diskussioner som fors pa detta omrade.
Stockholm, den 1 december 1999
Henning Witte
9

Forord av Anders Bjorkman
Henning Witte har bett mig skriva ett forord till hans nya bok. Det kanns
hedrande eftersom vi knappast kanner varandra. Vi har bara traffats tva ganger
under mina sallsynta besok i Sverige. Det som forenar oss ar Estoniaolyckan.
Jag ar sjosakerhetsexpert bosatt i Frankrike och Henning ar advokat bosatt i
Stockholm. Jag har salunda haft fordelen att kunna folja olycksutredningen pa
avstand utan att paverkas av all desinformation som spridits i Estland, Finland
och Sverige om Estonia. Jag skoter bl.a. om 14 farjor av samma typ som
Estonia i Roda Havet och ostra Medelhavet. Jag har skrivit tva bocker och ett
stort antal artiklar i svensk, finsk och internationell press om olyckan baserat
pa iden att sjosakerhet enbart kan grundas pa bevisbara fakta. Bevisbara fakta
saknas i del- och slutrapporterna om Estoniaolyckan.
Ett bevisbart faktum ar att 'Estonia' skulle ha slagit runt och flutit upp och
ned med bara 1500 ton vatten pa bildack, nar hon stampade och rullade i den
harda sjogangen. Det borde ha skett pa ett par minuter efter cirka atta
stampningar ner under vagorna. Med bara 1500 ton vatten hade Estonia
krangt, sa att dackshusets fonster hade kommit under vatten och krossats,
dackshuset hade vattenfyllts och farjan hade slagit runt. Fonstrens hallkraft var
bara en tusendel av t ex ramplasens. Sedan hade hon flutit upp och ner pa
luften i det oskadade skrovet under bildack, vilket ar en klassisk kapsejsning.
Det meddelade jag Borje Stenstrom den 31 oktober 1994 som snaste av mig
med orden "Lille Anders, Du vet inte vad det handlar om." Kommissionens
uppgift att Estonia skulle ha sjunkit med vatten ovanpa bildack ar
desinformation.
Detta ledde mig till att studera om rampen varit oppen och slappt in vatten.
Kommissionen havdade att visiret hade trillat av och rivit upp rampen och
rampens las, men det verkade osannolikt. Ett bevisbart faktum ar att rampens
las var starka nog att halla emot tyngden av visiret. Kommissionen var ytterst
njugg med information om ramplasen, men meddelade att de rivits upp.
Genom Faktagruppens arbete ar det numera bevisat att ramplasen ej ar
upprivna. De oskadade lasen ses pa videofilmer tagna av Kommissionens
dykare. Kommissionens uppgift att Estonias ramp revs upp av visiret var
desinformation och ar nu en bevisad logn.
10

Man fragar sig da om visiret verkligen lossnade. Visiret holls pa plats av
bl.a. tva starka gangjarn pa ovre dacket. Ett bevisbart faktum ar att varje
gangjarn hade en brottskraft pa 350 ton. Kommissionen havdade att gang-
jarnen hade dragits sonder av en momentan stotkraft riktad framat, som hade
uppstatt genom havstangsverkan och dynamiska krafter. Emellertid verkade
alla dynamiska vagkrafter rakt uppat eller rakt bakat, sa dessa kunde omojligt
ha dragit sonder gangjarnen. Inte heller kunde visirets vikt eller troghetskrafter
dra sonder gangjarnen, eftersom visiret hela tiden vilade pa forpiksdacket,
vilket ar bevisbara fakta. Kommissionens uppgift att Estonias visir trillade av
under gang ar darfor desinformation.
'Estonia' sjonk for att hon sprang lack akterut och for att alla vattentata
dorrar under bildack var oppna, sa att vatten spreds i flera utrymmen, vilket
ledde till plotslig slagsida, nar initialstabiliteten forsvann. Dessa enkla fakta
har Kommissionen aldrig utrett, trots att en besattningsman, Henrik Sillaste,
omedelbart meddelade den att farjan var lack. Det som verkligen uppror mig
ar dessutom det bevisbara faktum att Estonia saknade reguljar livraddnings-
utrustning for alla personer som tillats ombord - 2188 personer. Det fanns tio
livbatar for 692 personer och 12 livflottar under davertar for 300 personer.
Resten av manniskorna ombord - 1196 personer skulle vid fartygets over-
givande hoppa overbord fran dack 7-15 meter ner i havet - och simma iland
eller till livflottar som kastades i sjon fran dack 8. Under vintern hade
naturligtvis alla personer frusit ihjal i det iskalla vattnet, under sommaren hade
kanske ett fatal personer klarat av att radda sig. Livraddningsarrangemanget
var naturligtvis olagligt. Kommissionens uppgift att Estonias livraddnings-
utrustning var laglig ar ren desinformation, vilket ar latt att bevisa.
Jag har traffat och lagt fram mina observationer for Stenstrom, Eksborg,
Karppinen och Lehtola fran Kommissionen, Michael Huss, expert vid ut-
redningen, Sten Andersson, Sjofartsverkets observator och hans chef,
sjosakerhetsdirekor Johan Franson, som aven ledde dykningen ner till Estonia
2-4 december 1994. Ingen av dessa har vederlagt mina observationer, utan alla
sag istallet plagade och slitna ut. Ingen har sedan reagerat och kravt en ny
haveriutredning.
Wittes bok handlar inte om ovan rent sjosakerhetstekniska uppgifter. Witte
har i snart fem ar studerat olyckan ur offrens advokats och DIS perspektiv. Jag
kan inte bedoma sanningshalten i alla observationer och forslag i del 1, kapitel
A-Y, men sammantaget med det faktum, att Kommisionen har spridit
desinformation om ren sjosakerhetstekniska detaljer, ar det troligt att det finns
dolda skal for att inte utreda sanningen om alla manskliga aspekter pa olyckan.
Wittes uppgifter ar mycket obehagliga, eftersom slutsatsen ar att en stor
11